Quantcast
Channel: Anna på Söderlid
Viewing all 251 articles
Browse latest View live

Veckans änglar

$
0
0
 

Vet inte varifrån förkärleken för änglar kommer, men när jag börjar tänka så finns det rätt många olika sorters änglar i min omgivning. Ofta tänker jag inte ens på att de finns både här och där trots att jag passerar dem dagligen, de bara finns där. Jag har väl ett änglabehov helt enkelt. 
 
När jag hittar änglar som är till försäljning tittar jag oftast lite noggrannare om det skulle vara något för mig. Ibland så kommer det nya änglar med hem, men kanske inte så ofta nuförtiden. Jag vet inte om det beror på att det inte längre är så lätt att hitta nya änglar som tilltalar och har den rätta personligheten eller om det är redan nog av dem fast jag inte vill erkänna det.
 
Helst ska de vara hantverk av något slag och gärna individer eftersom det redan finns nog av massprodukterna. Tycker själv också om att tillverka olika änglar med varierande tekniker även om det inte blir så ofta.
 
Numera har änglarna spridit sig även till Söderlid, men där är de mestadels inramade på väggen i sovrummen. Hemma däremot är det mer tredimensionella varianter. Veckans änglar som jag valt här hänger i en ljuskrona i sovrummet och numera har den inga ljus utan är bara en hållare för änglarna som trängs.
 
 
Änglarna i kronan är både köpta och sådana jag fått i present. Den här ängeln i trolldeg som lackats hittade min syster åt mig och den är en av mina favoriter i all sin enkelhet. Modellen bokmärkesängel har jag själv också använt i mina tovade väggänglar, som ramats in. Kanske är det barndomens bokmärken som spökar i tankarna när just de tilltalar mig i sin enkla form. Mer om andra favoriter en annan gång...
 


Nostalgi nära

$
0
0

Den här bildväven trillade ner från hallväggen häromdagen. Den var rätt slarvigt upphängd med en knappnål, så det var inte så konstigt. Mer konstigt att jag har nästan slutat att se den för den har hängt mellan två dörrar och ofta hänger det rätt mycket jackor under den. Med andra ord ingen bra placering. Det brukar vara nödvändigt att emellanåt hänga om saker för att man ska se dem igen.

När jag lyfte upp bilden från golvet blev jag nästan nostalgisk, för den här är min allra första bildväv för trettio år sen. Jag gick en studiecirkel i bildväv och testade med denna. Jag kommer ihåg att cirkelledaren var en trevlig idérik textilkonstnär och det skulle vara rätt fritt, inte så mycket teknik, vilket var bra och inspirerande.

Jag hade vävt i vävstol tidigare och fortsatte samma typ av vävning i ramen, ingen variation i tekniken, bara slätt. På den tiden visste jag inte heller att man blandar lin med ull för bättre resultat och form. Den här har inslag med bara ull, men jag blev ändå rätt glad när jag hade klarat att få den färdig, kanske inte helt rak i kanterna. Redan då var jag mer intresserad av färger än former, vilket fortfarande stämmer på mig. Kanske började jag redan då fundera på att ägna mig mera åt bildväv, men det dröjde mer än tio år innan jag började på Handarbetets vänners skola, där jag ägnade mig åt bildväv i två år. Något bättre i teknik numera i alla fall.
 
Det finns flera påbörjade vävar i ramar här hemma och kanske skulle de behöva färdigställas för att få sätta fingrarna i något nytt, för det är roligt att väva i ram om man släpper måsten och är mera fri. Egentligen kanske det inte skulle kräva så mycket att bli klar med gammalt, men det är alltid svårt när man inte gjort färdigt från början. Nytt är mer lockande. Kanske kan det bli ett sommarprojekt som omväxling (som allt annat).
 
Just den här bilden fick min mamma när den var klar och den hängde i deras hus fram till utflyttning. Jag var nog mer stolt över den än någon förstod, för den var min första. Det kanske inte var så konstigt att jag tog den med mig när det var dags att tömma huset. 

Vårutflykt till Tensta

$
0
0
 
Härligt solig och varm vårdag krönades med en utflykt till Tensta för Livstyckets lördagsrea. Jag skrev om Livstyckets verksamhet i förra veckan. Bara att gå i deras fina lokal och beundra kreativiteten, det superlånga tryckbordet och alla fina sakerna är värt resan dit. Idag var det speciellt lördagsöppet för att sälja ut en del saker från förråden för att få plats för vårens nyheter. Som alltid svårt att välja av allt, riktigt habegär infinner sig när man går där. Har inte varit där på ett par år så det kan väl vara ursäktat om man vill ha en del.
 
Det här blåa blandade provtrycket ovan är en väska helt i mina färger för halva priset som det mesta jag handlade. Funderar på att sy om väskan så den får långa axelband och ha den som årets sommarväska, ett riktigt fynd.
 

Gardintyg i linne "Rosendal kurbits", även det för halva priset. Namnet kommer från att det har ritats under besök till Rosendals trädgård och sen de olika teckningarna sammanförda till tygets mönster. Ska bli gardin i matbordsdelen i vardagsrummet. Än så länge lite fundersam vilken av två gardinvarianter jag ska välja att sy.

 
Tyget "Parasoll" i halvlinne ska hänga för altandörren i sommar, känns lagom somrigt och kan bytas ut i höst mot något mörkare tyg kanske.


På rean hittade jag också en påse i samma tyg med storprickig insida, men helt vändbar. Kanske inte mest praktiskt med vitt botten, men snygg att ha för torra saker utan kladd.


Själva Livstycket mönster tilltalar i alla färger. Här två mörkrosa linnehandukar med två olika storlekar av mönstret. Kommer troligtvis att sys till något annat. Servetterna är helt ny produkt. Upptill anteckningsbok med svart tryck samt en påse med dragkedja i svart vaxduk med guldtryck. I mitten en broderad mobilväska men den kommer nog att hänga på väggen i stället.


Tre örngott i olika tryck. De svartvita till dotterns rum och det blåa väsktrycket gick bara inte att motstå. Originalet till väskorna på trycket har ritats av olika deltagare i deras verksamhet. Tänk att ha det tyget i halvlinne eller linne och sy en bag, hoppas de fortsätter ha det mönstret i produktion.
 
Nu får det inte bli lika lång tid till nästa besök, så vårmarknad 22 maj låter lockande med program från morgon till kväll med modevisning och matservering. Läs mera på www.livstycket.se
 
Utflykten fortsatte från Tensta till Söder och textilkonstnär Marina Aittalats fina utställning "Chimär" på Almgrens Sidenväveri. Väl värd ett besök, pågår till 26 april. 

Kommande havshjärtan

$
0
0
 
 
Havshjärtan brukar jag kalla mina blå hjärtan inspirerade av havet. Nu aktuellt med en serie på åtta hjärtan i olika blå och blågröna nyanser utifrån vattnets olika färgskiftningar. Temat är "kärleken till havet". Underlaget till just de här två, som tovades igår, är mörkare blå än många av de tidigare. På bilden är de något ljusare än i verkligheten för att inte se bara mörka ut. Känns som jag har väntat med de mörkare haven. Hjärtan är ca tio centimeter stora och stommen är i cellplast.
 
Det här är dock bara början. De ska broderas på och förses med pärlor och det väntar även de tidigare tovade i serien på, alla olika. När man tröttnat på framsidan är det bara att vända för baksidan är annorlunda.
 
Utöver ull har jag använt fårlockar för strukturen. Broderandet brukar vara det jag har svårt att lägga av med, kommer hela tiden på ytterligare nyanser och stygn, så de nästan blir överarbetade. Kan alltid hoppas på att när de är många samtidigt kanske jag klarar av att hålla mig till rimlig nivå.
 
Det saknas ännu ett åttonde hjärta i serien, men underlaget till det ska helst bli tovat i veckan, för sen är det dags att börja med påskäggen, som jag så länge tjatat om. Friheten för variationer är stor just med äggen, ju längre tiden går desto galnare brukar de bli, när man riktigt släpper loss. Med andra ord får hjärtan vänta på nästa steg till efter påsk.

Flygande ängel

$
0
0


Jag skrev förut om min förkärlek för änglar av olika slag och hur det med närmare eftertanke finns många änglar hemma hos mig. Veckans ängel hänger vid hallfönstret och ser ut som den ska flyga uppför trappan till övervåningen precis där trappan börjar.
 
Den här ängeln kommer från Gamla Linköping där det förut fanns en keramiker som jag tror heter Ammi och efternamnet börjar kanske på L. Jag har fastnat för hennes lite grova keramikfigurer och köpt dem när jag varit i Linköping och då kunnat åka speciellt till hennes butik flera gånger. . Tyvärr står hennes namn inte på någon av dem och jag har försökt leta efter vad hon heter eftersom jag glömt, men hittills inte lyckats. Jag vet att hon inte längre är kvar i Gamla Linköping, men om du vet vad hon heter blir jag glad om du talar om för mig.
 
Den här ängeln är den mest glaserade av dem jag har. De flesta har markerats på andra sätt  med detaljer. Jag gillar guldvingarna som kontrast till den enklare klänningen med prickar och i bilden nedanför ser man bättre den veckade kjolen under klänningen samt de svarta tossorna och sträckta fossingarna. Lite typiskt mig att förälska mig i den här typen av änglar med humor, de gör mig glada.

Aldrig fel med en halsduk

$
0
0

 
-4,8 visade termometern utanför köksfönstret imorse vid sjutiden när jag åkte till jobbet. Egentligen skulle jag inte behöva en termometer när jag kan kolla hur mycket bladen har rullat sig i rhododendronbusken under fönstret. Mycket effektivt, ju mer rullat desto kallare.
 
Min härligt goa halsduk har räddat mig i vinter igen, jag tror att det är den tredje vintern. Undrar hur jag klarade mig innan jag hade den. Den är vävd av Ilse Berg på SALT i Mariehamn och jag tänker ofta på henne när jag sveper min halsduk runt halsen för att slippa frysa.
 
Nu borde halsduksäsongen vara över, det är ju vår, men den fick komma tillbaka under veckan när kylan bröt ut.

 
Denna vinter har jag inte haft lust att ha världens tjockaste jacka för att det inte känts så vintrigt och därför har halsduken blivit min räddare i nöden. Jag gillar inte heller mössa, så jag har dragit halsduken något varv runt och upp över öronen så här som på bilden och det är superbra mot kylan, jag har sluppit frysa. Jag kanske ser ut som om jag skulle göra en utflykt till tundran, men det bjuder jag på för värmen. Som sagt känns det ändå ganska avigt att behöva ha den nu, hur underbar den än känns. 

 
Halsduken fyller funktion efter årstid.  Redan första året upptäckte jag att färgerna i halsduken som jag hade bara slängt lite halvslarvigt i hallsoffan matchade fint både fårskinnet och kuddarna med rosenmönster, så numera får den vila som en vikt pläd över sidokanten av soffan när den inte behövs som halsduk. Det ser ut som om den alltid var tänkt att ligga där, så nu kan jag njuta av den året om och låtsas som om den var köpt till att användas som pläd i soffan. 

Älskade hav i hjärtform

$
0
0
 
Nu är serien med åtta havshjärtan på temat "Älskade hav" fullbordad som tovade underlag till broderandet. Idag blev det sista åttonde äntligen klart tovat. Nästa steg är att brodera på dem alla och till slut smycka med en del pärlor. Nu får de nog vänta lite innan jag fortsätter med dem för det är dags att börja med påskäggsproduktionen, något jag både tjatat om och sett framemot. Har dock inte velat börja för tidigt så jag inte tröttnar på påsken på förhand efter alla ägg som ska till. Men imorgon...
 
 
Så här blev det sista hjärtat på framsidan. Det saknades en variant med mera klarblått mellan mörkare blå toner, gråblåa och ljusa mer grönaktiga nyanser.


Det här blev baksidan. Det är som tur är ingen brådska att få dem färdiga än, de ska ställas ut i sommar, men än är det långt dit.

Påsklåda

$
0
0
 
 
Den efterlängtade påskäggsproduktionen är nu i gång på riktigt och fascinationen ligger mycket i friheten att göra som man vill och använda fantasin, samtidigt som varje ägg går rätt fort att tillverka fast de görs helt olika med mönster och färger.
 
För att bli inspirerad och få det enklare att välja ullfärger gjorde jag avsteg från mina lådor med ull i samma färg med flera nyanser och plockade ihop en påsklåda, där jag la den ull jag trodde skulle komma i fråga för årets påskägg. När jag tittar på lådan kan jag samtidigt fundera på nya kombinationer till kommande ägg färdigt på förhand och kan knappast vänta till att komma i gång med nästa ägg innan jag avslutat ett.
 
 
Den gula lådan behövde inte packas om utan är självklar till påskägg. Sen är det kanske inte helt klart vilka nyanser av gult som kommer att användas i årets äggkollektion. Men innehållet räcker nog till flera påskar tror jag med tanke på hur lite det behövs för varje ägg.

 
Här några av årets nya ägg. det gröna med turkost är klart, men nedre raden är än så länge bara tovad och det gula ägget har fått en gördel runt om av fårlockar. Broderier och pärlor väntar alla tre, men ikväll blir det några nya grunder i stället och smyckandet får vänta till en piggare kväll.  

Den blåa dörren öppnas igen

$
0
0

Söderlid har inte fått några besök av oss sen tredje advent, förskräckligt lång tid, alldeles för länge helt enkelt. Januari och februari brukar oftast kännas lite onödigt att värma upp huset för några dagar bara över helgen, men mars vart tog den vägen. Nu är det i alla fall dags och min ålandslängtan är nästan outhärdlig. Jag kommer att vara riktigt lycklig nu när jag får öppna den blåa dörren igen och känna att säsongen är i gång och många dagar inbokade under våren.
 
En liten klump kvarstår när jag öppnar dörren, för det var på palmsöndagen förra året vi kom för att se följderna av kajernas bärsärkagång i köket som jag skrev om för ett år sen. I år borde det inte vara kajer när skorstenens nät förhoppningsvis klarat vintern, men kan det har hänt något annat inne i  huset... undrar jag lite förberedd på det värsta, fast jag brukar vara optimist. 

Lata händers helg

$
0
0
 
 
Ålandssäsongen startad, bättre sent än aldrig. Min rädsla för eventuella fåglar eller möss eller andra inkräktare på Söderlid efter förra årets kajinvasion var helt onödig, för allt var i sin ordning utan några besök. Så skönt...
 
Jag har haft en helt hantverksfri helg. Brukar alltid ha åtminstone nån variant med, men den här gången åkte jag helt utan med flit. Det har varit rätt intensivt de sista veckorna med allt som behövde göras klart, så trots att det hade varit bra att slutföra några påskägg till, så blev det bokläsning och annan avkoppling med lata händer. Först lite konstig känsla, men det går alltid att hitta annat tidsfördriv. Bara känslan att vara tillbaka på Söderlid kan jag leva på ett tag och njuta av allt omkring och planera nya projekt.

 
Självklart blev det olika "måsten" för utflykter på lördag efter flera månaders frånvaro. Började i Mariehamn. Ett besök på hantverkshuset SALT med några trevliga inköp och inte minst örtsalt som varit slut ett tag hemma. Det var så fint stylat (jag vet att du kan Ann) på borden innanför ingången med både vackra och roliga saker, så kunde stått kvar där och beundrat allt fint länge men skulle fortsätta mot nya mål.
 
Blev också förtjust i blomsterarrangemanget där utanför dörren med små narcisser i stora krukor och långa videgrenar runt blommorna, hopknutna ovanför dem, en för mig helt ny modell som lockar till efterapning.
 
Vidare konstutställning med Guy Frisk på Skarpans nästan ett måste, både för att han är intressant och stor och för att han bor i Lumparland som vi.
 
Utflykten utanför staden gick bl a till Judys nya keramikverkstad i Gölby och förstås till de här söta nyfödda lammungarna i Marskogen. Riktiga kramdjur att klappa, har väl aldrig sett så små på riktigt nära håll. Där fanns också  Anette Häger-Ahlström med sina fina kryddor som varit slut hemma och som jag nästan inte kan laga mat utan.
 
Och hem kom vi med havtorn från Inger, oj vad vi ska frossa...

GLAD PÅSK!

$
0
0

 
Här några av årets producerade påskägg paketerade färdiga för leverans. Med dem önskar jag alla GLAD PÅSK!
 
Hoppas några av alla tilltänkta projekt blir igångsatta under helgen när det är flera dagars ledighet. Åtminstone kan man inbilla sig det så här i början av helgen. Ofta blir det så att man tänker att det är ju så mycket tid så det man tänkt kan vänta lite till och något annat kommer emellan och...
Förhoppningsvis inte denna gång. 

 
Så här ser samma ägg ut innan paketering i lagom udda påskfärger.

Helgult

$
0
0

Helgult påsken till ära. Det här måste vara det enda tovade ägget som är bara gult. I vanliga fall är det nån mer färg antingen i tovat botten, fårlockar eller broderier och pärlor. Inte för att jag har något emot bara gult, men det är kanske inte så mycket jag om jag tänker efter.
 
Bara för att gult och påsk hör ihop började jag titta omkring mig och söka om jag har gult omkring mig utöver påskservetter och tulpaner. Fick fundera och söka ett bra tag för det finns inte mycket gult här hemma. Lite mer gult har vi på Söderlid på hela övervåningen, men där är det blandat med orange, rosa och rött.
 
Ibland har jag fastnat för soliga gula detaljer som enstaka saker, men de följer i alla fall inte så ofta med hem. Här är några jag trots allt hittade när jag tittade mig omkring.

 
Den gula glaskannan från Kosta Boda blev jag förtjust i "trots" den gula färgen, tyckte att den skulle se fräsch ut som vattenkanna, men ska sanningen fram står den mest i vitrinskåpet och lyser, kanske inte helt fel det heller.

 
För många år sedan, kanske närmare trettio hade jag det här glasägget med mig till min mamma och sen har den hamnat hos mig igen och jag gillar den så här till påsk, när det får komma ut från skåpet.

 
I min ungdom var jag kanske mer en gul person, för de här kaffekopparna hittade jag nånstans i Helsingfors och på den tiden användes de ganska ofta, men numera mer sällan men varför inte till påskkaffet.


Att jag har en gul Marimekkoskål är inte lika konstigt. Som min väninnas man sade när han kom in i köket: "aha, ni är också sådan där finsk familj med Marimekkoskålar som ett måste". Och så är det nog, dem kan man aldrig ha för många av och med nya färger som dyker upp årligen är det lätt att fastna för dem. 
 
Utöver det hittade jag bara två små prydnadskuddar som jag har efter min mamma, egentligen konstigt med små gula kuddar i linne hemma hos mig, men de kan väl anses pigga upp ett tag...


Något ändå

$
0
0
 
Påsken blev nog inte så produktiv som jag hade tänkt mig, vilket i sig inte var någon överraskning.  Idag har jag ändå kommit i gång med pärlorna till "Paradiset". Här ett hörn av det på bild, har inte hunnit mycket längre med pärlorna, men hoppas att det mesta ska vara färdigbroderat i alla fall. Pärlorna tar nog mera tid än broderandet, för helst ska de sitta rätt och fast. Den färdiga kudden kommer att ha enfärgade ramar runt bilden och mäta 50 x 50 cm. Tanken är att den ska ställas ut i sommar i Mariehamn med lite annat blått, som inte är färdigt det heller. 

 
Har känt mig lite som filuren i betong på vår altan emellanåt, kanske inte helt bara rullat tummar och tår utan mera varit en bokmal i det soliga vädret. Det är helt hopplöst när jag börjar läsa en bok, då kan jag inte släppa den om den är intressant och nu i påsk hade jag dessutom valt en tjock bok, så det var riktigt kört igår. I tankarna blev det kanske ändå lite nya idéer att förverkliga senare, åtminstone kan jag hoppas på det. 

Badar i blå pärlor

$
0
0

Just nu känns det som jag skulle bada i blå pärlor, för vart jag än tittar omkring mig så väller pärlorna på bordet. Jag har försett mig med blå och vattengröna pärlor för att jag håller på att sy fast dem på mitt "Paradis"-kudde och snart också havshjärtan som väntar på sina pärlor.

Blå pärlor, både ljusare och mörkare är nog de jag har mest av och också använder oftast eftersom det brukar råka bli hav i mina alster. Jag har försökt lägga pärlorna i torn med många askar som hör ihop på höjden för att slippa så många små burkar och ändå kunna flytta enkelt mellan Åland och hemma, men här på bilden syns att dessa lever kvar i sina askar och påsar. Stoppar nog alla påsar och små burkar i en metallask när det är dags att ha dem med sig. 
 
Jag är inte så förtjust i pärlor med små hål, för det blir svårt att fästa dem. De tunna pärlnålarna är så svåra att trä på med tråd så jag blir lycklig när det är dags för pärlor med större hål så det funkar med vanlig synål. Jag brukar använda mina broderitrådar och delar ett moulinégarn i sex trådar när jag ska sy fast pärlorna.

Jag behöver ofta små pärlor men i mängd och jag kan bli halvt vansinnig när man lyfter en pärla ur en burk och så är det inget hål i pärlan ens med tunn nål. Och är det så kan man få hur många dåliga som helst efter varandra, riktigt enerverande och man kan känna sig lurad innan man får fram bra pärlor, för trots allt brukar inte hela påsen eller burken vara dålig.
 
Det slog mig att det kanske skulle vara kul att göra lite smycken med blandade pärlor med färgmatchning när de nu finns här. I mitt sinne har pärlorna inte varit förknippade med smycken i första hand, för jag skaffat dem för broderandet, men kan bli ett till nytt sommarprojekt. Sommaren måste nog bli lång om jag ska hinna med alla nya prova på-projekt, som jag kommit på under vintern.

Nyfikenheten vann

$
0
0
 
Efter pärlbadet när jag hade tittat på dem i flera dagar började nyfikenheten till att göra något annat med dem växa. Hittade i en av pärlaskarna en bit nylonlina hoprullad och några lås i en liten plastpåse, så kunde inte motstå att prova göra något smycke utan större plan. Förmodligen var linan och låset tänkta mest för barn att göra smycken med för de var så enkla. Linan var så rullad så jag funderade på om det ens skulle gå att få den utsträckt och det är jag fortfarande inte säker på.
 
Jag fäste en liten ring i ena änden och började lägga in pärlor från olika askar som låg på bordet, alla ungefär samma storlek, men i varierande blandning av färger och nyanser ganska slumpmässigt. Jag mätte längden av mitt pärlband jag alltid har på mig och kom fram till ungefär samma längd till slut. Linan var fortfarande inte utsträckt när jag satte fast en liten hake som lås i andra änden. Det gick dock att ha det som armband tre varv runt handleden för då var det tvunget att nästan rätas ut för att räcka till.
 
Nu hänger hela bandet rakt ner med tyngder i ena änden för att se om det går att få sträckt och i så fall bli ett halsband trots allt.
 


Det var skönt att få jobba med pärlorna utan nål för en gångs skull. När jag nu har testat kan jag fortfarande tänka mig att ha något litet smyckeprojekt i sommar som omväxling, men tror inte att det blir min grej riktigt, fast vem vet...
 
Får nog gå och köpa bättre lina och snyggare låsanordningar innan sommaren om det ska bli riktigt fint. Men innan det finns det saker som behöver slutföras, av någon anledning var det mer lockande att göra något som inte behövde bli något alls.

 


Glada Vappen!

$
0
0
 
Vi kallar ofta gullviva för ålandsblomma här hemma, för att den är landskapsblomma och för att vi förknippar den så mycket med vårt liv på Åland. Vi hade nästan inte noterat gullvivor här omkring innan vi flyttade till hus för drygt tio år sedan.
 
När vi flyttade till vårt hus fick vi första sommaren glädjande upptäckt när vi hittade gullvivor i vår egen gräsmatta och sen dess har de spridit sig ytterligare för de fått vara i ro. Nu har de dykt upp i gräsmattan igen ganska nyligen när sommarvärmen uppenbarade sig. Jag gillar att de växer på båda sidorna om stengången vid sidan av huset, så de nästan står i givakt när jag går där på morgnarna.
 
Den här tiden på året är växtmässigt min favorit, för nu kommer alla små vilda ängsblommor i gräsmattan en efter en och det ser så gulligt ut. Snart dags för förgätmigej som färgar gräsmattan ljusblå och förbjuder gräsklippning.
 
Det sköna med att vistas både här och på Åland på våren är att man får vårblommor två gånger eller man kan säga att våren blir längre. Vi har nu ganska länge njutit av alla vitsippsmattorna i omgivningarna här och nu får vi njuta av dem på Åland över valborgshelgen.
 
Jag som gillar nyanser njuter av alla olika gröna nyanser som finns överallt i naturen så här på våren, riktigt inspirerande att omsätta i textil. Sen senare till sommaren är alla växter mer jämngröna och därför inte lika intressanta, men till höstfärgerna vaknar jag igen. 
 
 
Den ännu lite försiktiga gullvivan i övre bilden väntar på att få blomma ut så här snart, ännu gulare och med mer öppna blommor.
 
Njut av riktiga vårmånaden maj med alla blommor, hoppas de finns länge att beskåda och begrunda i fågelackompanjemang. Trevlig valborg och första maj, i Finland glada vappen!

Blev med stol

$
0
0
 
... eller mitt senaste galna infall, ibland duggar de tätt. Lions har en traditionsenlig loppmarknad på första maj på Torggatan i Mariehamn. I år var den förskjuten till på lördag eftersom det var snö och blask på första maj. Eftersom vi ändå var inne på stan följde vi lite vad som hände på plats. 
 
Jag är inte bra på loppmarknader och besöker dem väldigt sällan, helt enkelt för jag gör inga fynd eller ser inga pärlor i mängden. Har flera kompisar som är urduktiga och hittar hela tiden fina saker, men har själv gett upp efter några tappra försök. När jag kommer in på loppis ser jag bara saker överallt, kan inte urskilja enskilda prylar i mängden, inget tränat öga eller kanske saknas tålamod
vad vet jag.
 
Men i lördags följde stolen här ovanför på bild med mig hem från Lions loppis. När jag tittade runt på möblerna som fanns uppställda på gatan var det just denna fåtölj som tilltalade mig i formen (inte skicket). Började se framför mig möjligheterna med nytt handtryckt tyg från min hovleverantör Ann GranlundSALT i Mariehamn och tapetsering och genomgång hos Jan i Saltvik. Korgstolen i tjejernas rum skulle kunna få flytta på sig, i stället en fåtölj med hög rygg som är skön att sitta i. 
 

Det är ju inte så konstigt om jag fått mersmak för omgjorda möbler efter att ha fått denna karamellsoffa omgjord från ett fynd på sopstationen. Tyvärr har jag ingen bild på läget före, då skulle man se ännu tydligare hur det gäller att hitta potential i formen trots alla skavanker. Tyget är Ann Granlunds Krusbär och det är hon som tagit fotot på soffan.


Jag har ju en viss förkärlek till stolar av olika slag och det händer att stolar följer med mig hem lite då och då från olika håll. Om jag tänker efter kan jag konstatera att vi inte köpt någon stol just till Söderlid, men alla stolar där är utvalda till just de platser de finns på där idag. En blandning med bl.a. barndomsminnen, arvegods och stolar i rätt nyanser hemifrån.
 
Den här stolen stod i mitt arbetsrum på ett av mina tidigare jobb, väldigt sliten och söndrigt tyg i sitsen, ful helt enkelt. Jag började gilla stolens form och när jag skulle sluta sade jag att jag ville gärna ha stolen. När jag fick den var den uppolerad i trädelarna och den lösa sitsen var enkel att klä om. Här prickigt Marimekko möbeltyg och kudden i Ann Granlunds Fågelfri. Kamperar ihop med soffan här ovanför i vardagsrummet på Söderlid.
 
Nu är det bara att se till att den nya fåtöljen kommer ut från garaget så småningom och också får bli en pärla bland stolarna. Annars var köpet åtminstone för den goda sakens skull...

Forts. på avlagda stolar

$
0
0
 
Jag skrev i förra inlägget att vi inte har köpt några stolar till Söderlid utan att de är ett planerat hopkok av avlagda eller annars befintliga stolar. När det var dags att fundera ut vilka stolar vi skulle ha till matbordet, som jag hade köpt på tidigare jobb när arbetsplatsen flyttade, kom jag på fyra gamla stolar som hade ställts undan i källaren.
 
Dessa stolar, fyra stycken, hade jag och min syster fått av en gammal släkting när vi var rätt små. Då målades de vita och tapetserades med gult möbeltyg av någon kunnig person. De hade tidigare stått i ett kallt sommarhus och var inte i bästa skick. jag var aldrig särskilt förtjust i dem eller det gulrandiga, i mitt tycke tråkiga möbeltyget, men vi hade två stolar var i våra rum när vi växte upp. Så småningom vid någon flytt blev alla fyra mina.
 
Inte världens skönaste stolar att sitta på kanske, men jag gillar dem bättre nu, kan det vara åldern eller tyget. Jag som aldrig hade fixat tyg till några stolar ville göra ett försök att fixa dem själv. Bestämde mig att de fick vara avskavda i trädelarna nästan som med flit, fast de bara råkade vara så med den looken. Innanmätet i sitsarna hade nog mått bra av kunnigt omhändertagande för bättre sittkomfort, men det struntade jag i, för sånt kan jag inte. Det var lite krångligt att få bort det tidigare tyget för det fanns hur många nubb som helst runt alla delar i både sits och ryggparti.
 
Ett tjockt Marimekkotyg, som har lite olika blå nyanser på olika stolar lyckades jag nita fast runtom och sen limma ett tunt band över stiften. Bra övning i tålamod. Tittar man nära ser man att det inte är proffsfint i alla vrår, men helt okej som nybörjarresultat om jag säger själv eller så ser jag inte skavankerna.
 
 
 
Det skulle väl inte vara jag om det inte måste bli något galet i projektet. Det slutade med att alla fyra i familjen fick sin egen stol med en broderad ryggbit. Tyget är från avlagda jeans som sparats på hög. Alla utom jag fick också en liten pärlbrodering med nått kännetecken för personen som här gitarren och en not. Det jag missat här är att jag borde fodrat med skumgummi för att fylla ut plattan mera.
 
 

Det hade jag lärt mig sen när jag till slut kom till min egen stol. Jag tror att jag t o m lyckades slarva bort min första platta så jag fick brodera en till, men här blev det inga pärlor. Vet inte om jag inte orkade längre eller om jag inte kunde komma fram till vad som skulle kunna symbolisera mig själv.

Vill bli färdig

$
0
0

Tiden rullar på och sommaren närmar sig och därmed utställningen 2,8 km FORM i Mariehamn. Sakerna som ska ställas ut är bara halvfärdiga och behöver nu färdigställas. Mycket är detaljarbete med pärlor som behöver fixas till och kuddarna sys till. Här kommer några detaljbilder från några av havshjärtan, som inte är helt färdiga alltså.

Botten är nåltovat av ull och fårlockar på cellplasthjärtan, broderat med olika trådar. Några blå pärlor har hunnits med på detta hjärta på ena sidan. Dessa hjärtan har inte fram- och baksida utan två olika sidor efter tycke och smak. När man tröttnar vänder man sida.

 
Här har inga pärlor hunnits med ännu, men de flesta stygnen är klara. För mig är det bra att ha pressen med utställningen, idéer blir verkligen förverkligade och det finns datum när sakerna behöver vara slutförda, även det ibland mindre roliga monteringsarbetet på slutet. Här slipper jag halvfärdiga eller bara skissade tankar.
 
 
Havet har olika kulörer, även gröna som här, nu är det bara att trä på pärlnålen med tunt tråd och ta det lilla pincettgreppet för att få upp varje liten pärla ur burken.
 

Just nu skulle jag nästan kunna bada med blåa pärlor här på bordet, men det behövs olika storlekar och nyanser, vissa matta och andra mer skimrande. Det behövs lika stort utbud som med broderitrådar. Blåa pärlor är trots allt ganska lätt att hitta med variation, likaså gröna. Nu är det bara att jobba på mot deadline i slutet av maj.

Paradiset

$
0
0
 
Så här blev mitt fantiserade paradis inför sommarens utställning. Nu tror jag att alla stygn och pärlor är på plats efter helgens slutspurt. Ska det vara ett paradis så ska det ju vara ett överflöd av dem eller hur.
 
Jag har tidigare skrivit om att när jag kommit igång med broderandet har jag svårt att sluta och att det kan lätt bli överarbetat, men det kanske kan vara tillåtet om det ska föreställa ett paradis. Det går alltid att se möjligheter för ytterligare fler stygn eller pärlor.
 
Temat för utställningen just på biblioteket i Mariehamn  där den här ska vara är Fantisera. Mera om hela utställningen som kommer att finnas på fem ställen med var sitt tema närmare vernissagen 5 juni.

 
Egentligen är det svårt att visa resultatet på bild för det är omöjligt att få med alla nyanser rätt och vissa pärlor glänser så de blir färglösa, men här kommer några detaljbilder på olika hörn av paradiset där man kanske får lite mer uppfattning om det.
 
Botten till bilden är nåltovat på linnetyg med ull i olika nyanser och fårlockar.

 
"Bilden" ska ramas in som kudde med två olika linnetyger runt den. Själva bilden är ca 22 x 22 cm , men färdiga kudden 50 x 50 cm.  Jag hoppas att den färdiga kudden blir värd att se i verkligheten.

 
Så här detaljerat kan man bara göra ibland och det passar ju bra inför en utställning som nu, men det funkar inte att göra i mer serieproduktion. Till det får jag välja lite mindre arbetskrävande varianter, men jag gillar bäst att göra unika produkter även om det är med mindre detaljer än i detta. 
 
 


Viewing all 251 articles
Browse latest View live