Redan i våras konstaterade jag att jag inte kommer att behöva köpa ny ull nånsin. Mitt ullförråd kommer att räcka hur länge som helst, för åtgången per produkt eller bild är liten eftersom jag nåltovar mest på linne.
I år hade jag med lådorna med grön, blå och ljusblå ull i olika nyanser till Söderlid över sommaren. Tänkte att det mest skulle bli hav och kanske lite växtlighet i bilderna så det räckte med att ta med dessa lådor.
Men jag älskar ju att plocka små ullnystan efter färgnyans precis som jag alltid gjort med garn och därför var jag som i en godisaffär när jag besökte Inger Nygård på Ollas i Lumparland, nästan granne till oss. Jag skulle egentligen bara fika där (det är svårt att välja också mellan allt gott som bjuds, men kanelbullarna är mer än lovligt goda). Bilden här ovan visar resultatet efter två besök. Fina nyanser, svåra att motstå och luktar riktig ull, så känslan är äkta. Ska bli spännande att planera hur de ska användas, för ny ull kliar alltid i fingrarna att sätta igång med.
Helt kunde jag ju inte vänta med den nya ullen nu heller. Provade lite redan med en tulpan på hättan till ugnsröret på övervåningen, tyckte att det var så fult med den svarta isoleringen som stack ut eftersom vi ännu inte skaffat spis, bara förberett med rör i skorstenen i samband med att spisen i köket renoverades i vintras. Bandet runt är överbliven poppana från dörrmattan, visade sig ha bra nyans, den ljusgröna mot ljusgula linnetyget.
Nu var det dags att flytta hem ullådorna för sommarsäsongen är slut och jag vill inte ge mitt ullförråd för eventuella musbesök senare i höst. Symaskinen fick flytta den med. Började idag klippa lappar till tjejernas överkast, får se om de följer med senare i höst som vinterprojekt eller får vänta till symaskinen flyttar tillbaka till nästa sommar.