När det blir dags att skapa adventsstämning på köksbordet så finns det ett måste som är samma varje år och det är adventsljusstaken i svart keramik som vi haft ca trettio år. Det trodde vi kanske inte när den köptes från någon julutställning hos Konsthantverkarna. Jag är jätteglad att den har hållit utan att någon tappat den i golvet eller slagit något mot, glad så länge det går att fortsätta ta fram den. Typisk sak jag faller för direkt när jag får syn på den.
Ljusstaken är av lådmodell och har haft olika typer av fyllnad tidigare med mossa och senare med ljusmanschetter, men det som är kvar från förra året är några blommor jag klippte i tunn plåt och har stoppat ner i ljushållarna. Låter som mindre brandfarligt och lättar samtidigt upp det strama mörka.
Löparen på bordet får gärna vara olika från år till år och oftast lyckas vi spilla direkt när ny så det går att variera. Årets nyhet hos oss är Ann Granlunds Fröjd tryckt vitt på naturfärgat linne. Som de flesta löpare hos oss är den från Salt i Mariehamn.
Därifrån kommer även min födelsedagspresent, Marie Lundgrens vävda korg i papper. Den blev så bra i ändan av köksbordet, för där stoppas nu alla små saker som brukar ligga på bordet från tändstickor, pennor till medicinburkar och de blir som borttrollade i stället för att se stökiga ut. Sen är det bra att den behöver tömmas mellan varven.
Till advent hör också Inger Nygårds enkrans med tovat hjärta på ytterdörren. Gillar den maffiga kransen med enbär på grenarna och det söta hjärtat i mitten. Den brukar hålla länge och lämnas ifred av fåglarna så den får kanske stanna över vintern och välkomna.